Mitt livsäventyr….
Började med att jag såg ett inlägg på FB där dom sökte gjeter på Skarvheimen…
Det alltid har funnits en önskan för mig att åka till fjällen för att vandra MEN att åka till fjällen för att vandra och passa får kändes helt overkligt.
Jag tog genast kontakt med Alex som delat inlägget. Alex jobbar hos Familjen Sand som var dom som sökte hjälp med att passa fåren. Jag var väldigt nyfiken på vad som förväntades av dom som sökte och ifall jag hade erfarenhet nog. Har haft vallhundar sedan 2002 men bara på “hobby” nivå och bredvid hjälpt bönder som valt att inte haft egna vallhundar men behövde hjälp med deras får.
Alex berättade att man skulle övervaka ett område som tog en hel dag att gå runt men oftast gick man små turer på ett par timmar. Bilen parkerades vid ett litet större hus sedan gick man 2h mitt ut på fjället där hyttan var. I hyttan fanns gasolspis, kamin för ruggiga dagar och ett solcellsbatteri som man kunde ladda mobilen. Täckningen var inte den bästa vid hyttan utan man fick gå upp på bergen för att få täckning. Rinnande vatten fanns….i bäcken utanför!!
HJÄLP!!!
Efter den värsta chocken lagt sig för denna 45åriga tandtekniker ifrån Skåne som vill parkera bilen så nära jag kan ifrån där jag befinner mig, duschar gärna ofta och har ett stort behov av att vara anträffbar på mobilen…
Herregud kvinna ryck upp dig för framför mina fötter väntade världens äventyr för mig och hundarna!! Allt som kändes lite skrämmande i första samtalet kändes som en fantastisk utmaning och vilken livserfarenhet för mig.
Torsdagen den 13juli började resan mot mitt äventyr.
Jag körde lite senare på eftermiddag och tänkte sova över någonstans på vägen upp och köra sista biten på fredag morgon. Jag berättade mina planer för Jon och Torunn. Jag kände varken Jon eller Torunn sedan innan men hjärtligare människor är svårare att finna och dom öppnade sina famnar och erbjöd sitt hem för övernattning.
Jag var framme vid 2130 där jag möts av en gigantisk gård nästan som ett litet slott. Dörren öppnas av en man som presenterar sig som Jon och vid första ögonkast kände jag mig så trygg och välkommen. Jon visade mig till rummet och säger att när jag packat upp så är jag bjuden på the i köket. I köket möts jag upp av Torunn som lyser med sitt hjärtliga leende och hälsar mig välkommen. Vi fikade och Jon berättade om morgondagens plan och lite vad han förväntade sig av mig på fjället. Efter fikan så visade Torunn mig runt i huset och berättade lite om historian runt det, super mysigt.
Jag somnade med ett leende på läpparna och var helt övertygad att vänligare personer var svårare att finna.
På fredagen åt vi frukost och Torunn packade mat åt oss bacon,ägg, korv m.m jag som trodde att mina veckor skulle bestå av endast torrmat förvandlades till rena lyxmiddagarna.
Fick kramat om Torunn och med önskan om en trevlig resa sedan bar det iväg…
MOT FJÄÄÄÄÄÄLLLLLET!!!
Vi kör långt ut i ingenmansland (enligt mig) efter en bra stund stannar vi vid huset som är utgångspunkten och där bilarna ska parkeras.
Ryggsäckarna packas, jag tror mig se ett leende ifrån Jon när han ser min packning …
Jag hade packat en stor ryggsäck plus en liten och med facit i handen hade jag packat helt galet fel och om det blir en nästa gång jag gör denna resa kommer allt att halveras.
Nu vill jag bara förtydliga att jag i vanliga fall upplever mig som en ganska vältränad person med spänst och ork
MEN tydligen har jag helt fel uppfattning om min fysik…
Turen startar upp över ett “berg” (kändes så) och jag fick mig att uppleva min första nära döden upplevelse ha ha ha…. Stackars Jon blev nog livrädd att jag skulle trilla ner och dö så det pausade många gånger på vägen upp!! Snäll som han är så erbjöd han sig att bära min lilla ryggsäck och tur var det för annars hade jag nog kastat den.
Jag tror att det tog mer än 2h för oss att komma fram till stugan och det var som att vinna på lotto när jag såg den.
Jag minns inte mycket ifrån denna första turen och undrade vad jag gett mig in på…
Efter vi lagat god mat och fyllt på energi förrådet började mitt riktiga Eldorado. Eldorado är ett ord Jon använde när jag frågade honom hur han upplevde fjällen. Detta ord är inte så lätt att översätta men skulle jag försöka hade jag använda mig av orden livskvalité, fantastisk och en enorm upplevelse.
Vi tog en timmes runda efter maten och Jon visade mig vilka får som var deras och inom vilket område dom skulle finna sig. Den viktigaste rundan var den vid älven för vissa får ville gärna gå över till grannen. Uppdraget innebar att man skulle skicka upp hunden i berget ta ner fåren till oss och skriva upp numret på dom skyldiga sedan putta tillbaka dom över på rätt sida älven. Första gången jag såg Jon skicka sin hund trodde jag inte att det var sant.. Fåren syntes knappt men lilla Fleet sprang upp som ingenting och lyssnade på varje kommando och innan vi visste ordet av det så stod dom vid våra fötter!!! IMPONERAD var jag!!
Efter “lilla kvällsrundan” så bar det hemåt igen för kvällsmat.
Jag somnade nog innan huvudet träffade kudden denna kväll totalt utmattad efter alla härliga upplevelser jag varit med om denna dag!
Vi hade bestämt att Jon skulle stanna tills på söndagen för att visa mig runt hela området men framförallt att lära mig ” leva” på fjället!
Under dessa tre dagar gick vi många turer på olika områden. Jag lärde mig att förstå hund och får på ett så klokt sett av Jon som är i mina ögon en legend!! Vilken erfarenhet han bär med sig och förklarade så himla bra för mig varför hundarna och fåren reagerar på olika vis och även vi förare!
Första jobbet Go gjorde blev bra och Jon sa; det känns tryggt att lämna dig här. Sedan gjorde vi några andra hämt där Go uppförde sig så dåligt och drog igång men lika cool som Jon var när han sa att han kände sig trygg säger han; Det hade varit konstigare om hon inte dragits med då hundar som är vana vid “vanliga” får dras med i dessa spring får plus att hon inte är van vid bjällrorna.
Jon delade även med sig av historien kring fjället under dessa steg. Bl.a så förr i tiden köpte han som disponerade fjället upp en massa djur på våren när fodret höll på att ta slut hos bönderna. Vallade upp dom på fjället där dom ” tjockade” till sig för att sedan valla ner dom till byn på hösten för att tjäna pengar. Jag bara njöt av varje berättelse och den ena var mer fantastisk än den andra.
Totalt var det 70000 steg som jag delade med en man jag aldrig träffat tidigare men som blev en otroligt god vän och jag är så tacksam för sällskapet i dessa steg.
Söndagen kom och jag blev lämnad ensam på fjället. Var lite rädd för att “hitta tillbaka” efter lämnat Jon vid bilarna. Efter gått vilse två timmar ringde jag Jon som berättade hur jag skulle hitta tillbaka. Efter 20 000 steg den dagen var jag äntligen i hytta!
Varje dag började med en tur över älven och för varje dag blev hundarna säkrare och säkrare på sina uppgifter. (OCH jag med fastän då på att hitta hem till hytta ha ha) Efter middagarna blev det en tur på andra sidan och sedan höll vi kväll.När man har dessa tränings möjligheter tror man att man ska ligga i hårdträning men varje dag var vi mer än nöjda med “bara” vårt dagsarbete och vi tränade bara någon enstaka gång.
Dessa dagarna har jag lärt mig mer om vallning och jobba med hund än jag någonsin gjort.
Det var inte bara att skicka sin hund tanklöst för att hämta hem fåren eftersom man ville “spara” hunden då man inte visste hur många km den skulle behöva springa den rundan.
Man fick lära sig att läsa situationer man aldrig hamnat i förr och för varje dag växte man i sina uppgifter.
Detta har varit den mest ELDORADISKA upplevelse i mitt liv och som jag skrev innan så är detta ord magiskt och är ett gemensamt ord för många härliga upplevelser.Tack ifrån mitt innersta till Jon och Torunn som gav mig denna möjlighet, förtroende att få vara gjeter på Skarvheimen, att jag fick ta del av ert liv, er enorma gästfrihet men framförallt att jag fick lära känna två helt underbara människor
Sandborder.no 